Blogg C - New journalism

Till den här uppgiften har jag läst Flickan och Skulden av Katarina Wennstam. Valet var enkelt eftersom jag läst alla Wennstams romaner och länge tänkt att jag velat läsa hennes mer dokumentära böcker. Och jag ångrade mig inte! Flickan och skulden är en enormt viktig och välskriven bok om samhällets och det svenska rättssystemets syn på våldtäkter. Den ena sjuka historien följs av nästa fruktansvärda händelse, där det för oss läsare är enormt tydligt att det handlat om en våldtäkt, men där domstolen ansett annorlunda. 

Jag klarar generellt av att läsa det mesta, men vissa stycken i den här boken är nästan för magstarka. Låt mig exemplifiera, här från historien om Jonna som på en fest hos en kompis druckit GHB och däckat. När hon vaknar morgonen därpå minns hon ingenting.

"När Jonna däckade ute på balkongen bar Emil och Kalle in henne i sovrummet där hon tidigare hade legat och sovit. De klädde av henne och lade henne på rygg på sängen. De använde en rakhyvel för att raka av hennes könshår. De hade en kapsylöppnare i form av en penis, som någon hade köpt som en rolig souvenir på någon turistort utomlands. Den tryckte de in i Jonnas slida och och i anus. De vred och vände på henne, lekte 'porrfilm'.

Flera gånger ska Jonna ha visat vissa livstecken och lyft på huvudet. Emil och Kalle ska då ha slagit ner hennes huvud, dunkat det mot väggen. De kallade henne hora och fitta medan de höll på. De spottade på henne. 

Emil var skadad efter en olycka och gick på kryckor. En av kryckorna använde han och Kalle till att trycka in i Jonna och köra fram och tillbaka. (...) De såg att det rann blod från foten av kryckan."

s. 123-124, Flickan och Skulden, Katarina Wennstam, 2002

Jonna kallas efter detta "Kryck-horan". Berättelsen skildras en bit i taget i varje kapitel, och det är en hemsk historia. Det här är ett tydligt exempel på new journalism, den mer litterärt skrivna texten. Hon varvar dessa berättelser med undersökningar, hänvisningar till andra böcker om samma ämne och reflektioner om synen på våldtäkt. Historien om Jonna är riktig, men återberättad och författad av Wennstam. 

Till en början funderade jag på om det verkligen var bra att måla ut saker för att låta de få större fäste och genomslag. Men efter ha läst Flickan och Skulden tycker jag absolut det. Jag vet inte hur mycket av det som Wennstam skriver är exakt som det berättats och vad som är tillagt för konstnärlighetens skull. Men de här historierna är så starka i sig själv att jag inte tror det behövs någon vidare utmålning. 

Som Jan Guillo hävdar i Reporter, Häger, 2009:

"Det är inget fel på tesen att journalistiken kan berikas och nå ut bredare med inympad litterär teknik."

Eller som han säger i Att skriva reportage, Hansén och Thor, 1990:

"Den nya journalistikens stora förtjänst är att man med den kan ge en sannare och mer psykologisk sammanhållen historia."

För det är ju så. Journalisten använder sig inte bara av statistik och rapporter för då skulle ingen läsa. Journalisten använder sig av sitt språk för att på bästa sätt få fram det viktiga. Om ett ämne som behöver lyftas fram kan få mer genomslag av att språket är levande och spännande och lockar fler till läsning är det en positiv sak.

Problemet är om det blir otydligt vad som är "sant" eller inte. Men vad jag förstår det som handlar inte new journalism om att föra in osanning i en berättelse, utan om att understryka och föra fram det essentiella. Jan Gradvall skriver i sin artikel "New journalism blir aldrig gammal" (http://www.gradvall.se/artiklar.asp?entry_id=55) att "Marc Weingarten definierar new journalism som 'journalism that reads like fiction and rings with the truth of reported fact'." Och i så fall är det ju tydligt, det är ingen skillnad på fakta och källkritik i new journalism jämfört med annan journalistik.

Jan Myrdal ser det inte som "fejk" att välja ut sina egna ord och berätta det väsentliga ut en historia. 

"Jag vet mycket väl alla felkällor i mina böcker, men meningen var att jag skulle ge dessa bönder en röst."

"Rapporten skrevs medvetet för att om möjligt dels smugglas in som vetenskap, påverka bilden av Kina och Tredje Världen, och dels nå en stor läsekrets."

Att skriva reportage, Hansén och Thor, 1990

För läsarkretsen är viktig. För att återgå till Flickan och Skulden, det är en bok som jag önskar alla läste. Kanske framförallt jurister, domare, advokater, åklagare, poliser och andra yrkespersoner som tillsammans är en stor del av att skapa en bild av vad som är rätt och fel i samhället. Den här boken må ha 12 år på nacken, men som vi sett i media senaste månaderna har inte mycket förändrats. Just nu säger samhället och våra domstolar att det är tjejens fel. Just nu läggs det allt för mycket fokus på vad tjejen inte gjort, och inte vad killen, som faktiskt utfört brottet, gjort. Och efter att ha läst den här boken blev jag mycket mer mörkrädd än vad jag var förut.